Just Hanna

Ibland känner man sig gammal.

Häromdagen när jag skulle ta bussen på kvällen blev jag varse om en upplevelse som tyvärr är ganska vanlig nu för tiden. Fyra tjejer kommer emot mig och omringar mig på busshållplatsen. En våg av blont hår, brunkräm, idominsalva och smygrökande. Uppskattningsvis fyra 14-åringar iklädda leggins, tajta korta linnen (varav ett neonrosa) och stora munktröjor. Med tydliga brun/vita linjer runt anisktena tänkte jag att det var en bra idé när de så fort de hunnit sätta sig ned tar fram sminkväskorna och bättrar på sminket, men de tio minutrarna som är kvar innan bussen går används till att bättre på skiljelinjen mellan det som är orange och det som är vitt. De intressanta samtalen handlar om att sminkväskorna måste hållas tillgängliga hela kvällen så att det hela tiden kan bättras på och hur brun man blir av att åka till Thailand. Sedan har de en muntlig tävling om vem som får störst brännblåsor när man solar. Intresserad sitter jag bredvid och försöker göra en överläggning om huruvida jag var sådär när jag var fjorton, eller om det är något som infallit de senaste åren. Det sistnämnda kommer jag fram till. Jag tror att jag hade min period med mjukisbyxor, färgglada plastörhängen och svart smink på den tiden. Vet inte vad som är bäst, och det spelar heller ingen större roll. Jag tycker mest att det är intressant att se hur allt förändras.

Idag är jag är om igen på väg till en busshållplats och framför mig ser jag fyra personer.  Den här gången endast en blondin och tre av den manliga varianten med uppvikta jeans och rosa gummisnoddar.  En av killarna hånglar med tjejen och de andra tittar på. När jag kommer vänder sig alla om på en gång och stirrar. Ett "shoo bre" kommer emot mig. På grund av min dåliga dag och den allmäna irritationen mot dessa människor tänker jag att det är bäst att vara tyst så inte något dumt slipper ur mig, vilket gör att jag får en massa andra saker ropandes bakom ryggen istället. Till exempel fick jag mitt bland de mindre trevliga orden veta att jag har solglasögon på mig även om det inte är sol bara för att jag inte har några ögonfransar. Så påhittigt.

Resan hemåt fortsätter och jag blir glad när jag ser att det bara är två stalltjejer på bussen. Lugn och ro alltså. Efter två sekunder är det dock otvivelaktigt vilken generation de tillhör. Musiken på mobilen börjar pumpas på hög volym. "Alla som inte dansar är våldtäktsmän".